Förvaltningsplaner klargör målen och ramarna för förvaltningen. Planerna ska ange hur den praktiska förvaltningen av en art bör ske. De ska vara konkreta och bidra till en ökad tydlighet och transparens i förvaltningsarbetet.
Naturvårdsverket ansvarar för de nationella förvaltningsplanerna som anger mål och ramar på en mer övergripande nivå. Länsstyrelserna tar fram planer för den regionala nivån. De regionala förvaltningsplanerna är mer konkreta och regionalt anpassade än de nationella planerna. Förvaltningen ska vara adaptiv, vilket innebär att den ska kunna anpassas till ny kunskap och förändrade förhållanden. Därför revideras planerna med jämna mellanrum.
I förvaltningsplanen förtydligas målen med förvaltningen
I förvaltningsplanen beskrivs vilka mål som gäller för arten och vilka åtgärder som behövs för att uppnå målen. Det står också hur åtgärderna ska följas upp och vem som är ansvarig för olika delar av förvaltningen.
För att kunna göra en bra förvaltningsplan är det viktigt att känna till arternas biologiska förutsättningar och vilken miljö de lever i. Man måste ha en klar målsättning och en genomtänkt modell för förvaltningen. Extra stora krav ställs när det gäller hotade arter.
Förvaltningsplaner för rovdjur
Antal och utbredning av rovdjursarterna samt referensvärden för respektive art är viktiga utgångspunkter i förvaltningsplanerna. Referensvärdet anger minsta antal och utbredning för att upprätthålla gynnsam bevarandestatus hos arten.
Planerna ska beskriva hur man bör förvalta rovdjuren så att man både kan uppnå eller bibehålla gynnsam bevarandestatus och hur detta ska kunna ske i god samexistens med oss människor. Naturvårdsverket har reviderat de nationella förvaltningsplanerna för björn, varg, järv och lodjur 2016.
Förvaltningsplan för vildsvin
Det långsiktiga målet med den svenska vildsvinsförvaltningen är att uppnå en kontrollerad population, och att minska både skador på gröda och mark samt antalet trafikolyckor med vildsvin inblandade.
En annan önskad effekt är att genom ökad kunskap om vildsvinens utbredning och täthet, höja beredskapen vid ett eventuellt utbrott av sjukdomen afrikansk svinpest (ASF) eller annan viltsjukdom. Vildsvin behöver förvaltas på ett hållbart sätt, där ekologiska, ekonomiska, kulturella och sociala aspekter vägs in i förvaltningen.
Planen innehåller nationella mål, förvaltningsmetoder, förslag på åtgärder för att nå målen, ett avsnitt med fakta om vildsvin och en sammanställning av den lagstiftning som styr förvaltningen. Avsikten med dessa avsnitt är att skapa förståelse för de åtgärder som finns tillgängliga för förvaltningen. Vissa av åtgärdsförslagen kan kräva dispens eller tillstånd från annan lagstiftning, vilket man som enskild alltid behöver informera sig om.
Förvaltningsplan för skarv
Skarvbeståndet i Sverige är numer ganska stabilt. Men i vissa områden har lokala bestånd ändå minskat i storlek. Där skarvarna häckar uppstår ofta konflikter med fiskenäringen. I den nationella förvaltningsplanen för skarv anges att skarvangrepp på fisk i redskap i första hand ska minimeras genom redskapsutveckling. I väntan på den utvecklingen kan skyddsjakt användas för att förebygga skador. I första hand bör skyddsjakt tillåtas vid fasta fiskeredskap där syftet med jakten bland annat är att uppnå en skrämseleffekt på skarven. Länsstyrelserna kan fatta beslut om skyddsjakt på skarv.
Förvaltningsplan för kungsörn
I förvaltningsplanen för kungsörn redovisas vilka politiska målsättningar som gäller, vilka grundläggande principer för förvaltningsarbetet som identifierats, vilka förvaltningsåtgärder som planeras för att nå målen samt hur uppföljningen ska ske.