Mikroplast är ett samlingsnamn för små plastfragment, upp till fem millimeter. Mikroplast kan redan från början vara tillverkade som små partiklar eller bildas vid slitage eller nedbrytning av plast.
Farhågor kring mikroplaster och deras påverkan
Kunskapsluckorna är stora när det gäller i vilken grad mikroplasterna påverkar människors hälsa och vår natur. Vi vet att mikroplaster förekommer över hela världen; från djuphavsbottnar till grunda områden, i såväl marina miljöer, som i inlandsvatten och på land. Naturvårdsverket driver på för ökad kunskap och dialog i frågor om mikroplast. Många aktörer måste samarbeta för att hindra uppkomst och spridningen redan vid källan.
Naturvårdsverket redovisade till regeringen 2017, vilka källor som står för de största utsläppen av mikroplast i Sverige. Utredningen visar att mikroplast uppstår framför allt genom slitage av däck från vägar, industriell produktion och hantering av primärplast, tvätt av syntetfibrer, båtbottenfärg, läckage av granulat från konstgräsplaner och nedskräpning.
Under 2019 redovisade Naturvårdsverket sitt andra regeringsuppdrag om mikroplast. I denna redovisning redovisas ett antal nya källor, däribland spill/nedskräpning kring byggarbetsplatser, ridanläggningar och andra utomhusanläggningar för idrott och lek med underlag som innehåller plast eller gummi, samt användning av konstgräs i trafikmiljöer och parker. I redovisningen anges även att mikroplaster troligtvis inte utgör någon stor risk för miljö och hälsa i nuvarande koncentrationer även om det kan finnas platser där det skulle kunna finnas risk för effekter.
Naturvårdsverkets arbete med mikroplast
- Naturvårdsverket har i uppdrag att ansvara för en nationell plastsamordning. I detta uppdrag ingår att samla och bygga upp objektiv och faktabaserad kunskap om mikroplast, att sprida denna kunskap till relevanta aktörer, samt att samordna och driva frågor i syfte att nå en hållbar plastanvändning.
- Naturvårdsverket har under 2019 bland annat lagt 25 miljoner till forskning för att kartlägga mikroplaster och deras spridningsvägar och konsekvenser. Vi har även samverkat genom dialog, tagit fram vägledning, upprättande av beställargrupper och information för att medvetandegöra berörda aktörer om mikroplastproblematiken.
- Insatser pågår för att skapa synergier mellan redan befintliga styrmedel för att minska främmande ämnen och partiklar i miljön.
- Internationellt samarbete pågår för att minska tillförseln av mikroplaster till hav, sjöar och vattendrag, parallellt med nationella insatser.
Naturvårdsverket har även genomfört flera uppdrag som indirekt kopplar till mikroplaster, bland annat om nedskräpning, dagvatten, giftfria och resurseffektiva kretslopp, och hållbar konsumtion av textilier.
Bidrag för rening av dagvatten
Dagvatten är en spridningsväg för mikroplaster och andra föroreningar. I dagvattnet finns till exempel mikroplastpartiklar från bildäck, metallföroreningar från bilar, plastskräp av olika härkomst och andra föroreningar som vid regn sköljs av hårdgjorda ytor. Kommuner och företag kan söka bidrag för åtgärder som minskar spridning av mikroplaster och andra föroreningar via dagvatten för att på så sätt hindra att dessa släpps ut i sjöar och vattendrag.
Bidrag för avancerad rening av kommunalt avloppsvatten
Nuvarande kunskapsläge tyder på att den vattenreningsteknik som redan idag finns installerad på kommunala avloppsreningsverk ger en mycket hög avskiljning av mikroplaster från det renade vattnet som släpps tillbaka till våra vattendrag. De långtidsförsök med slamgödsling som hittills gjorts visar inte på några betydande skillnader i mikroplasthalter jämfört med jordar som gödslats utan slam.
Naturvårdsverket delar på regeringens uppdrag ut investeringsbidrag till avloppsreningsverk som vill installera teknik för rening av läkemedelsrester. Dessa tekniker ökar avskiljningen av mikroplaster från vattnet ytterligare. Naturvårdsverket finansierar även en beställargrupp ledd av branschorganisationen Svenskt Vatten där kunskapssammanställningar på området länkas.
Mikroplast i kläder och textil
Mycket av den textil som används idag består av textilfibrer som härstammar från plast, vilket kan innebära utsläpp av mikroplaster i flera led.
Produktionen är den del av textilhanteringen som påverkar miljön mest, men även hur vi använder textilierna har en miljöpåverkan, inte minst vid tvätt och torkning. Mängden mikroplastutsläpp varierar beroende på tvättemperatur, tvättmängd liksom mellan olika syntetmaterial, såsom polyester, polyamid, elastan, akryl med flera.
Merparten av de större partiklarna från textil, kan fångas upp i avloppsreningsverken och hamnar då i avloppsslammet. När det gäller de mindre partiklarna, finns däremot en stor osäkerhet kring hur mycket som filtreras bort i reningsverken och var de hamnar.
Under 2016 redovisade Naturvårdsverket flera förslag till regeringen som ska styra mot lång livslängd och ökad återanvändning av textilier och materialåtervinning av textilavfall, giftfria kretslopp samt en mer hållbar konsumtion och produktion. Vi ser också ett behov av att utreda möjliga åtgärder för att minska spridningen av mikroplaster, varav filterlösningar på tvättmaskiner kan vara en del.
Samverkansinsatser för att minska spridningen av mikroplast
Minskade utsläpp från textilier
Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen startade 2016 en dialoggrupp. Syftet är att bidra till minskad miljö- och hälsopåverkan från textilbranschen i hela värdekedjan och att skapa resurseffektiva och giftfria kretslopp. I frågor där det finns enighet mellan myndigheter och aktörer kan frågor drivas gemensamt nationellt och internationellt. Dialoggruppen kan också bidra till förbättrad samordning mellan parallellt pågående initiativ och till en ökad uppmärksamhet kring textilfrågor. Första större sammankomsten för Textildialogen hölls hösten 2017 och en andra under våren 2018. Två möten per år är planerade i tre års tid, därefter görs en utredning om fortsättning.
Minska mängden mikroplast från konstgräsplaner
Naturvårdsverket har också tagit initiativ till en beställargrupp för att minska miljö- och hälsopåverkan från konstgräsplaner. En beställargrupp är ett sätt att höja kvaliteten i offentlig upphandling genom att kommuner och andra offentliga aktörer gemensamt bygger upp kunskap och samverkar kring krav och metoder vid upphandling. Fokus ligger på att minska problematiken med utsläpp och spridning av mikroplaster från konstgräsplaner men även andra närliggande miljö- och hälsoaspekter kan inkluderas i arbetet.