Mikroplast

Mikroplast är ett samlingsnamn för små plastfragment, upp till fem millimeter. Mikroplast kan redan från början vara tillverkade som små partiklar eller bildas vid slitage eller nedbrytning av plast.

INNEHÅLL PÅ DENNA SIDA

Vad är mikroplast?

Mikroplaster delas ofta upp i två grupper, primär respektive sekundär. Till den primära gruppen hör de som har tillverkats avsiktligt för att användas som råmaterial inom plastindustrin, eller som skrubbmaterial i olika produkter eller som tillsats i kosmetika.  

Sekundär mikroplast kommer från större plastföremål som har brutits ner till mindre. Plastskräp bryts till exempel ner till mikroplaster i naturen när det exponeras av solljus. Sekundär mikroplast genereras också till exempel vid slitage av vägar, bildäck och konstgräsplaner. Konstgräsplaner ger även upphov till utsläpp av primära mikroplaster då de gummigranulat som ibland används som fyllnadsmaterial består av nytillverkat granulat.

Definition

Det finns ännu ingen vedertagen definition av ”mikroplast” i forskningslitteraturen, men i allmänhet avses små plastbitar (1 nm och 5 mm) av olika typer av plastmaterial. Naturvårdsverket har valt att använda sig av en bredare definition av ”plast”. Begreppet inkluderar av människor tillverkade polymerer framställda av antingen olja eller biprodukter från olja, alternativt från biomaterial, biobaserade plaster. Även icke-syntetiska polymerer som naturgummi och polymermodifierad bitumen inkluderas då de ur miljösynpunkt har liknande egenskaper som mikropartiklar av plast. 

Förekomst av mikroplast i haven beror på nedbrytning av plastartiklar och fiskredskap

I våra hav flyter det runt mer än 150 miljoner ton plast. Och det bara fylls på. Varje år ökar mängden plast med mellan 5 och 13 miljoner ton. Plastskräpet bryts sakta ner till mikroplaster och beroende på typ av plast, temperatur och exponering för solljus kan nedbrytningen ta flera hundra år. Den långa nedbrytningstiden innebar att mängden mikroplast kommer att öka under en lång tid även efter det att tillförseln av ny plast har upphört. Idag finns nämligen inga fungerande metoder for att städa bort de minsta plastpartiklarna ur haven. Lösningen är att förhindra och om det inte går, kraftigt minska tillförseln. 
 
Idag finns det stora kunskapsluckor om hur människor påverkas av mikroplast. Det är därför viktigt med ytterligare studier för att fastställa de långsiktiga effekterna.

Är mikroplast farligt?

Under 2019 redovisade Naturvårdsverket ett regeringsuppdrag om mikroplast. I redovisningen anges bland annat att mikroplaster troligtvis inte är någon stor risk för miljö och hälsa i nuvarande koncentrationer även om det kan finnas platser där det skulle kunna finnas risk för effekter.

Kunskapsluckorna är dock stora när det gäller i vilken grad mikroplasterna påverkar människors hälsa och vår natur. Vi vet att mikroplaster förekommer över hela världen och överallt i naturen; från djuphavsbottnar till grunda områden, i såväl marina miljöer, som i inlandsvatten och på land.

Naturvårdsverket driver på för ökad kunskap och dialog i frågor om mikroplast. Många aktörer måste samarbeta för att hindra uppkomst och spridningen redan vid källan.

Spridningsvägar

Naturvårdsverket redovisade till regeringen 2017, vilka källor som står för de största utsläppen av mikroplast i Sverige. Utredningen visar att viktiga källor till utsläpp av mikroplaster i Sverige är: 

  • Industriell produktion och hantering av primärplast 
  • Slitage av däck från vägar 
  • Konstgräsplaner 
  • Textiltvätt 
  • Båtbottenfärg 
  • Nedskräpning 

Under 2019 redovisade Naturvårdsverket sitt andra regeringsuppdrag om mikroplast. I denna redovisning redovisas ett antal nya källor:  

  • Spill/nedskräpning kring byggarbetsplatser 
  • Ridanläggningar och andra utomhusanläggningar för idrott och lek med underlag som innehåller plast eller gummi 
  • Användning av konstgräs i trafikmiljöer och parker 

I redovisningen anges även att mikroplaster troligtvis inte utgör någon stor risk för miljö och hälsa i nuvarande koncentrationer även om det kan finnas platser där det skulle kunna finnas risk för effekter.  

For att minska spridningen av mikroplast i miljön är det sedan den 1 juli 2018 förbjudet i Sverige att sälja kosmetiska produkter som innehåller plastpartiklar med rengörande, skrubbande eller polerande effekt. Förbudet gäller produkter som är avsedda att sköljas av eller spottas ut efter att de använts på hud, har, slemhinnor eller tänder. 

Även Naturvårdsverket har presenterat en rad steg for att minska spridningen av mikroplaster; anmälningsplikt for konstgräsplaner, lekplatser, löparbanor, multisportanläggningar och andra utomhusanläggningar for idrott och lek som innehåller gummi eller plast.

Men det är också viktigt att fortsätta att arbeta aktivt inom relevanta internationella fora såsom OSPAR, HELCOM, AMAP och EU, till exempel för att driva på utvecklingen av nya metoder och för att hämta hem kunskap, erfarenheter och goda exempel. I det här kapitlet fokuserar vi framförallt på ny kunskap om förekomst, effekter, källor, spridningsvägar och mätmetoder.

Vad gör Naturvårdsverket?

Naturvårdsverket har i uppdrag att ansvara för en nationell plastsamordning. I detta uppdrag ingår att samla och bygga upp objektiv och faktabaserad kunskap om mikroplast, att sprida denna kunskap till relevanta aktörer, samt att samordna och driva frågor i syfte att nå en hållbar plastanvändning.

Naturvårdsverket har under 2019 bland annat beviljat bidrag cirka 25 miljoner till forskning för att kartlägga mikroplaster och deras spridningsvägar och konsekvenser. Vi har även samverkat genom dialog, tagit fram vägledning, upprättande av beställargrupper och information för att medvetandegöra berörda aktörer om mikroplastproblematiken. 

Insatser pågår för att skapa synergier mellan redan befintliga styrmedel för att minska främmande ämnen och partiklar i miljön. 

Internationellt samarbete pågår för att minska tillförseln av mikroplaster till hav, sjöar och vattendrag, parallellt med nationella insatser. 

Naturvårdsverket har också genomfört flera projekt för att öka kunskapen om källor, spridningsvägar, förekomst, mätmetoder och effekter av mikroplaster. 

Bidrag för rening av dagvatten för att minska spridning av mikroplast

Dagvatten är en spridningsväg för mikroplaster och andra föroreningar. I dagvattnet finns till exempel mikroplastpartiklar från bildäck, metallföroreningar från bilar, plastskräp av olika härkomst och andra föroreningar som vid regn sköljs av hårdgjorda ytor. Kommuner och företag kan söka bidrag för åtgärder som minskar spridning av mikroplaster och andra föroreningar via dagvatten för att på så sätt hindra att dessa släpps ut i sjöar och vattendrag.

Bidrag för avancerad rening av kommunalt avloppsvatten för att minska spridning av mikroplast

Nuvarande kunskapsläge tyder på att den vattenreningsteknik som redan idag finns installerad på kommunala avloppsreningsverk ger en mycket hög avskiljning av mikroplaster från det renade vattnet som släpps tillbaka till våra vattendrag. De långtidsförsök med slamgödsling som hittills gjorts visar inte på några betydande skillnader i mikroplasthalter jämfört med jordar som gödslats utan slam.

Naturvårdsverket delar på regeringens uppdrag ut investeringsbidrag till avloppsreningsverk som vill installera teknik för rening av läkemedelsrester. Dessa tekniker ökar avskiljningen av mikroplaster från vattnet ytterligare. Naturvårdsverket finansierar även en beställargrupp ledd av branschorganisationen Svenskt Vatten där kunskapssammanställningar på området länkas.

Samverkansinsatser för att minska spridningen av mikroplast

Minskade utsläpp från textilier 

Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen startade 2016 en dialoggrupp. Syftet är att bidra till minskad miljö- och hälsopåverkan från textilbranschen i hela värdekedjan och att skapa resurseffektiva och giftfria kretslopp. I frågor där det finns enighet mellan myndigheter och aktörer kan frågor drivas gemensamt nationellt och internationellt. Dialoggruppen kan också bidra till förbättrad samordning mellan parallellt pågående initiativ och till en ökad uppmärksamhet kring textilfrågor. Första större sammankomsten för Textildialogen hölls hösten 2017 och en andra under våren 2018. Två möten per år är planerade i tre års tid, därefter görs en utredning om fortsättning.

Minska mängden mikroplast från konstgräsplaner 

Naturvårdsverket har också tagit initiativ till en beställargrupp för att minska miljö- och hälsopåverkan från konstgräsplaner. En beställargrupp är ett sätt att höja kvaliteten i offentlig upphandling genom att kommuner och andra offentliga aktörer gemensamt bygger upp kunskap och samverkar kring krav och metoder vid upphandling. Fokus ligger på att minska problematiken med utsläpp och spridning av mikroplaster från konstgräsplaner men även andra närliggande miljö- och hälsoaspekter kan inkluderas i arbetet. 

Andra aktörers arbete med mikroplast

Ansvaret för mikroplastproblematiken är fördelat på flera myndigheter och aktörer som alla arbetar aktivt med frågan. Sedan maj 2017 har regeringen dessutom initierat flera processer och uppdrag för att åstadkomma en mer hållbar plastanvändning och minskade utsläpp av mikroplast.

Överenskommelse om nya insatser i januariavtalet

Sedan januari 2019 finns en ny regeringssamverkan i Sverige, det så kallade januariavtalet. Enligt punkt 37 i januariavtalet ska spridning av mikroplaster förhindras genom förbud mot mikroplaster i fler produkter. Dessutom ska användning av onödiga plastartiklar förbjudas och inom EU ska Sverige driva på för utfasning av all engångsplast.

Slitage av däck, vägbeläggningar och -färg utreds av VTI

Slitage av fordonsdäck, vägbeläggningar och -färg är den största kvantifierade källan till mikroplast i Sverige och uppskattas till 8 190 ton mikroplast per år. Detta är cirka 4 gånger mer än den näst största utsläppskällan, konstgräsplaner. Av detta beräknas mer än 90 procent komma från fordonsdäck (Magnusson m.fl. 2016).Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) fick år 2018 i uppdrag av regeringen att ta fram och sprida kunskap om mikroplastutsläpp från vägtrafiken. VTI ska också identifiera och utvärdera potentiellt effektiva styrmedel och åtgärder med syfte att begränsa utsläppen. Uppdraget slutredovisas den 1 december 2020.

Trafikverket arbetar med frågan om däckslitage

Trafikverket har sedan länge arbetat med frågan om spridning av gummipartiklar från däck. I dagsläget arbetar Trafikverket främst med åtgärder som syftar till att bättre förstå situationen kring utsläpp, spridning och reningstekniker avseende dessa partiklar och deras föroreningsinnehåll. Idag bedrivs arbete inom bland annat:

  • CEDR (Conference of European Directors of Roads), som är en plattform där europeiska vägverk samverkar i olika frågor, bland annat frågan om mikroplaster från väg och däck.
  • Trafikverket driver tillsammans med norska Statens vegvesen projektet REHIRUP (Reducing Highway Runoff Pollution). 

Mikroplast i dricksvatten har utretts av Livsmedelsverket

Livsmedelsverket fick 2018 i uppdrag att ta fram en kunskapssammanställning om hälsorisker med mikro- och nanopartiklar av plast i dricksvatten. Redovisningen visar att med den kunskap som finns i dag innehåller dricksvattnet i Sverige inte mikroplaster i sådan omfattning att det påverkar hälsan. Livsmedelsverket pekar dock på att mer forskning behövs.  

Havs- och vattenmyndigheten arbetar främst med de havsbaserade källorna till nedskräpning gällande marint skräp och då mest med makroskräp. De vanligaste plastprodukterna som förekommer i den marina nedskräpningen är förlorade fiskeredskap, plast- och polystyrenfragment samt rep och snören (SOU 2018:84). HaV fokuserar på förhindrande åtgärder och åtgärder för att få bort makroskräpet från miljön innan det bryts med till mikroplaster/mikroskräp. Här följer en kort redovisning av pågående aktiviteter: 

  • Ansvar för det svenska genomförandet av EU:s havsmiljödirektiv, vilket resulterat ett åtgärdsprogram för havsmiljön för Nordsjön och Östersjön (God havsmiljö 2020).
  • Deltagande i TG litter som har upprättats på begäran av EU:s medlemsstater i enlighet med havsmiljödirektivets gemensamma genomförandestrategi. Arbetet omfattar bland annat framtagande av indikatorer och tröskelvärden för mikroplaster.
  • Medfinansiering av Interregprojektet, Marelitt Baltic, undersöker bland annat bästa möjliga tekniker för upptagande av förlorade fiskeredskap.
  • Ger rekommendationer om hur båtborsttvättar ska skötas och underhållas i syfte att minska spridning av mikroplast. 
  • Under 2018 satsade Havs- och vattenmyndigheten sammanlagt 3,2 miljoner kronor på att skrota fritidsbåtar under 2018 då de flesta är tillverkade av plastmaterial. Båtskrotskampanjen ledde till att 416 fritidsbåtar skrotades och det är bestämt att kampanjen även fortsatte 2019.
  • Utredningen Nedskräpning i marina miljöer tittar på möjligheterna att införa styrmedel för förlorade fiskeredskap, plast- och polystyrenfragment, rep och snören. Utredningen redovisades till Regeringen 4 maj 2020.

  • Kraven på fiskeredskap i engångsplastdirektivet.

Transportstyrelsen koordinerar arbete med utsläpp från båtskrov

Transportstyrelsen ansvarar för satsningen Skrovmålet – ett samverkansprojekt för en giftfri miljö. Projektet bygger på två olika uppdrag: samverkansåtgärden Båtbottenfärger och miljöfarliga färgrester från Miljömålsrådet samt God havsmiljö 2020, faktablad 17, inom Åtgärdsprogrammet för havsmiljön (Havsoch vattenmyndighetens 2015:30 , 2015). 

Kemikalieinspektionen begränsar mikroplaster i produkter

Kemikalieinspektionen har tidigare utrett behovet av att begränsa mikroplast i vissa kosmetiska produkter och det finns idag ett nationellt förbud mot mikroplast i produkter som sköljs av eller spottas ut. Myndigheten arbetar nu på EU-nivå tillsammans med europeiska kemikaliemyndigheten ECHA för att utöka begränsningarna till fler produktgrupper, till exempel färger och lacker.

Mikroplast i omvärlden

  • EU:s plaststrategi, som omfattar hela värdekedjan för plast och den negativa miljöpåverkan som uppkommer i de olika leden. En central åtgärd i plaststrategin är förbudet mot engångsplastartiklar (SUP-direktivet) som beslutades den 27 mars 2019. Engångsplastdirektivet innehåller nya krav och förbud på de typer av produkter och förpackningar som är bland de tio mest förekommande föremålen på europeiska stränder. Detta inkluderar även övergivna fiskeredskap.  
  • ECHA:s arbete med begränsning av ”avsiktligt tillsatta” mikroplastpartiklar i produkter eller användningar som ”avsiktligt frisätter” mikroplastpartiklar i miljön. Det finns nu en ett förslag till begränsningsdossier om avsiktligt tillsatta mikroplaster i produkter i linje med REACH. Om förslaget antas skulle det ge stora utsläppsminskningar.  
  • EU:s havsmiljödirektiv kräver att EU:s medlemsstater säkerställer att havsskräpet inte skadar kust- och havsmiljön.  
  • OSPAR och HELCOM har båda utvecklat regionala handlingsplaner som består av ett antal åtgärder för att minska mängden skräp i den marina miljön. En del av dessa åtgärder är inriktade på mikroskräp (varav en betydande del är mikroplast). Inom båda konventionerna pågår utveckling av indikatorer för övervakning av mikroplast. 
  • FN har bland annat skapat ett globalt partnerskap om marint skräp.  
  • Nordiska ministerrådet har antagit ett handlingsprogram för miljö och klimat som bland annat ska förstärka insatserna mot tillflödet av skräp till havet, inte minst plast och mikroplast.  
  • Finland har utarbetat en färdplan för en hållbar plastekonomi som omfattar mer än hundra olika förslag för en förbättrad plasthantering. 
  • Övriga nordiska länder har tagit fram strategier och handlingsplaner och en del väldigt intressanta åtgärdsförslag, till exempel att införa ett kommunalt bidragssystem för åtgärder mot mikroplastpartiklar och marint skräp och att undersöka möjligheten att rena mikrofiber från avloppet från tvättmaskiner. 

Rapporter från beviljade utvecklingsprojekt

Under 2019 beviljade Naturvårdsverket medel till ett stort antal projekt för hållbar plastanvändning. Fem av dessa handlade om mikro- och nanoplast.

Du kan ta del av resultat från de projekten här nedan. Tre av rapporterna är skrivna på engelska.   

De har undersökt bildning av mikroplast från en fossil bionedbrytbar plast, i olika akvatiska miljöer. Som referens har de använt en fossil plast med liknande egenskaper, men inte är bionedbrytbar. 

Rapporten ger kunskap om vad som påverkar kompositer att avge mikro- och nanoplast, samt hur det sker. 
De har studerat en epoxikomposit och en polyesterkomposit. 

De har som titeln avslöjar kartlagt flöden av mikroplast som når Kinneviken via Lidköpings tätort. Analys visar att alla de vatten som har provtagits innehåller mikroplast och att den totala mängden plast som årligen förs ut till Kinneviken uppskattas till cirka 1, 5 ton.

Projektet har genomfört en litteraturstudie och workshop för att kunna kartlägga både internationellt publicerade arbeten och det som är aktuellt i Sverige. En sammanfattning av litteraturstudien kommer att publiceras, medan workshopen kommer att resultera i en projektansökan om förekomsten av nanoplastpartiklar i naturen och dess effekt på djur och växter.

Mikroplast från textiltvätt 

Naturvårdsverket gav 2018 Anthesis AB samt EnviroPlanning AB i uppdrag att ta fram kunskapsunderlag om mikroplast från tvätt av textiler. Rapporterna visar att det finns filterlösningar för tvättmaskiner som fungerar, men hur bra de fungerar, och hur de ska hanteras, behöver undersökas vidare. Metoden för att mäta utsläpp av mikroplastfibrer från tvätterier behöver också utvecklas. 

Det första uppdraget är en samhällsekonomisk konsekvensanalys om möjligheterna att införa ekodesignkriterier för att minska mikroplastutsläpp från tvättmaskiner.

Det andra uppdraget handlar om att identifiera och testa filterlösningar för tvättmaskiner för hushåll. 

Det tredje uppdraget var att mäta mikroplastutsläpp från minst fem olika storskaliga tvätterier. 

Rapporten från det femte beviljade utvecklingsprojektet hittar du här:

Studien kan ses som en fortsättning på det uppdrag om mikroplast från storskaliga tvätterier som utfördes i det regeringsuppdrag om mikroplast som redovisades 2019.

De har undersökt olika sätt att förbehandla provet och utveckla analysmetoden, samt utfört en jämförelse med en ny metod.