En hållbar plastanvändning bidrar både till 2045-målet men också till regeringens vision för framtidens cirkulära ekonomi i vilken vi har ett samhälle där resurser används effektivt i giftfria cirkulära flöden och ersätter jungfruliga material.
Plast har många goda egenskaper – bland annat är det jämförelsevis billigt, relativt tåligt och kan skräddarsys med olika sammansättningar som passar för olika användningsområden. Samtidigt innebär dagens produktion och användning av plast stora utmaningar, bland annat:
- 5-10% av Sveriges territoriella växthusgasutsläpp kommer från produktion och förbränning av plast
- Plast och mikroplast läcker ut och förblir i naturen
- Exponering för farliga ämnen
Det är hur vi producerar, konsumerar och hanterar plasten idag som är orsaken till de problem plasten bidrar till. Rätt använt är plast ett viktigt och värdefullt material. Det är därför viktigt att vi kommer tillrätta med utmaningarna som finns med användningen av plast så att vi kan fortsätta nyttja plast i de applikationer där plasten ger miljövinster.
En hållbar plastanvändning grundar sig på fyra lika viktiga delområden:
Istället för att tillverka, köpa och sedan slänga plastprodukter behöver plasten bli en del i den cirkulära ekonomin. I den cirkulära ekonomin används produkterna så länge som möjligt, de återanvänds eller materialåtervinns för att sedan bli till nya produkter. Allt för att tära så lite som möjligt på jordens resurser.
Alla delar av plastens värdecykel kan bidra till en hållbar plastanvändning: utformning och design av plastprodukter, produktion, handel, konsumenter och återvinningssektorn.
Styrmedel behövs för att överkomma hinder för hållbar plastanvändning
Det finns idag flera hinder för att nå en hållbar plastanvändning. Ett av problemen är att det generellt är billigare att använda fossil råvara för att producera nya plastprodukter än att använda återvunnen råvara, vilket försvårar att få till en marknad för återvunnen plast. Det kan också vara svårt och kostsamt att ställa om tillverkningsprocesser till att använda biobaserad eller återvunnen plastråvara. Ett annat hinder är svårigheter med att hitta avsättning för många av de återvunna plastfraktionerna.
Ett intensivt arbete sker både nationellt och på EU-nivå för att ställa om till en mer hållbar plastanvändning, vilket inkluderar att minska de fossila utsläppen vid avfallsförbränning. Styrmedels- och åtgärdsförslag på området har tagits fram bland annat genom utredningen om Hållbara plastmaterial och många aktörer, däribland Naturvårdsverket, är aktiva i det fortsatta arbetet med att undersöka och utveckla olika lösningar.