Sverige har god luftkvalitet jämfört med många andra länder, ändå finns det områden som har förhållandevis höga halter av luftföroreningar. Hälsoeffekter har kunnat konstateras även vid låga halter, det är därför viktigt att miljökvalitetsmålet Frisk luft nås – inte bara miljökvalitetsnormerna.
Genom luftövervakning där bland annat mätningar och modellberäkningar genomförs, kan vi följa utvecklingen av luftkvaliteten.
Övervakningen ger även underlag för rapportering till EU och till olika internationella konventioner, uppföljning av miljökvalitetsnormer och miljökvalitetsmål samt för tillsyn och planläggning.
Kommunernas kontroll av miljökvalitetsnormer
I Sverige har gräns- och målvärdena i EU:s luftkvalitetsdirektiv genomförts i form av miljökvalitetsnormer.
Enligt luftkvalitetsförordningen (2010:477) ska kommunerna känna till sin luftkvalitet och se om miljökvalitetsnormerna följs.
Hur omfattande kontroller som behöver göras, avgörs bland annat av hur höga halterna är i kommunen, hur många invånare kommunen har och om kommunen samverkar med andra kommuner (samverkansområden). Kontrollerna sker i första hand i tätorter på de mest förorenade platserna.
Varje år mäts luftkvaliteten i cirka 50 tätorter, i första hand partiklar (PM10) och kvävedioxid. Flera av de större kommunerna utför även modellberäkningar av sin luftkvalitet. Den lägsta kontrollnivån enligt förordningen är s.k. objektiv skattning.
Utöver den kontroll som krävs enligt luftkvalitetsförordningen genomförs även tillfälliga mätningar och beräkningar i exempelvis planeringssyfte.
Naturvårdsverkets nationella övervakningsprogram
Genom sitt medlemskap i EU har Sverige förbundit sig att bland annat övervaka luftkvaliteten. Samma sak gäller för olika internationella konventioner och protokoll om luftkvalitet som Sverige har skrivit under.
Det är framförallt kommunerna som kontrollerar luftkvaliteten i tätorterna medan Naturvårdsverket övervakar luftkvaliteten på landsbygden, så kallad regional bakgrund.
Programområde för övervakning av luftkvalitet på landsbygden
Naturvårdsverket har ett mätprogram för övervakning av luftkvaliteten på landsbygden, Programområde Luft. I programområdet ingår tretton olika delprogram som innehåller allt från mätningar av kväve- och svavelföreningar, partiklar, marknära ozon, metaller, organiska miljögifter och pesticider till övervakning av ozonskiktet, uv-strålning och ozonnedbrytande ämnen samt övervakning av partiklar och klimatpåverkande ämnen på Svalbard. Även modellberäkningar genomförs, för att få en mer yttäckande bild av föroreningssituationen. Resultatet av övervakningen rapporteras till EU och andra internationella organisationer och utgör även ett viktigt underlag för den nationella miljömålsuppföljningen.
Länsstyrelsernas övervakning
Länsstyrelserna övervakar luftkvaliteten främst för att följa upp de regionala miljökvalitetsmålen. Övervakning görs framförallt av lufthalter, nedfall av luftföroreningar och markvattenkemi, främst med fokus på kväve- och svavelföreningar och marknära ozon.
Luftvårdsförbunden samordnar
I Sverige finns tolv luftvårdsförbund. Flera av dem har funnits sedan 1980-talet och de flesta följer länens gränser. I luftvårdsförbunden ingår vanligtvis kommuner, länsstyrelsen och företag.
I början var försurningen en viktig och samlande fråga för luftvårdsförbunden, idag har flera av förbunden, utöver övervakningen i regional bakgrund, en samordnande roll inom tätortsövervakningen.
Utöver luftvårdsförbunden finns även andra organisationer som samordnar övervakning av luftkvaliteten, till exempel:
Företag
I luftvårdsförbunden ingår dessutom många företag. Att delta kan underlätta arbetet med att leva upp till kraven i egenkontrollförordningen. Medlemskap i ett luftvårdsförbund kan även ge tyngd åt företagets miljöprofilering och bidra med underlag till företagets miljörapportering.