Idag finns det en rad lagar som ska hindra utsläpp och föroreningar från industrier och andra verksamheter. Men så har det inte alltid varit – innan 1969 fanns inga miljöskyddslagar och därför finns det många områden i Sverige med allvarliga föroreningar som utgör risker för hälsa och miljö. Eftersom områdena ofta är rester från gamla industriverksamheter finns i många fall inte någon som kan hållas ansvarig för att bekosta saneringen.
Därför finns Naturvårdsverkets saneringsanslag, som ska bidra till att områden blir åtgärdade. Det är också en del i arbetet för att nå regeringens mål Giftfri miljö som innebär att förorenade områden är åtgärdade i så stor utsträckning att de inte utgör något hot mot människors hälsa eller miljön.
Resultat – fler åtgärder på de mest förorenade områdena
Hittills har Naturvårdsverkets anslag bidragit till att 110 av Sveriges mest förorenade områden har sanerats. Det betyder att områdena inte längre utgör någon risk, och att de istället kan bidra till ekosystemtjänster – som parkmark, skog eller andra naturområden där både människor och djurliv trivs, eller som områden för bostäder eller annan verksamhet. Arbetet fortsätter med att sanera förorenade områden i de högsta riskklasserna 1 och 2.
Antal klara saneringar i varje län
| Stockholm |
7 |
| Västerbotten |
5 |
| Norrbotten |
3 |
| Uppsala |
7 |
| Södermanland |
9 |
| Östergötland |
7 |
| Jönköping |
11 |
| Kronoberg |
5 |
| Kalmar |
7 |
| Gotland |
3 |
| Skåne |
5 |
| Halland |
6 |
| Västra Götaland |
9 |
| Värmland |
3 |
| Örebro |
1 |
| Västmanland |
6 |
| Dalarna |
5 |
| Gävleborg |
6 |
| Västernorrland |
5 |
| Totalt |
110 |
Industrier och föroreningar med hög risk
Några typer av industrier som genom historien gett de allvarligaste föroreningarna är sågverk, gruvor och pappersbruk. De mest förorenade områdena blir samtidigt en karta över Sveriges industrialisering – sågverk och pappersbruk längs Norrlandskusten, gruvor i Norrbotten och Bergslagen, glasbruk i Småland. Men det handlar inte bara om tunga industrier. Områden med hög risk kan även vara kemtvättar som har legat i tätorter och kan påverka dricksvatten, vilket gör dem prioriterade för att de utgör en långsiktig risk för vattenkvaliteten.
Goda exempel – 110 av de värsta objekten är sanerade
Sveriges första miljöskandal var fallet med BT Kemi i Teckomatorp i Svalöv, där man på 1970-talet upptäckte nergrävda gifttunnor. Länsstyrelsen i Skåne gjorde en omfattande sanering redan då, men det visade sig senare att det fortfarande fanns stora föroreningar kvar i marken. Med hjälp av saneringsanslaget blev den norra delen färdigsanerad 2009 och är numera en uppskattad naturpark.
I Bengtsfors inleddes en sanering efter vattenkraftverket och klor-alkalifabriken som anlades 1895 och drevs till 1925. På 1990-talet upptäcktes stora mängder föroreningar, främst kvicksilver och dioxin. Saneringsarbetet inleddes 2006 med hjälp av anslag på 296 miljoner kronor och ledde till att spridningen av kvicksilver från området har minskat med omkring 90 procent och dioxiner med omkring 85 procent.
8 000 förorenade områden i riskklass 1 och 2
För att hitta områden som kan vara förorenade har länsstyrelserna under ett antal år gjort en inventering på uppdrag av Naturvårdsverket. Totalt finns det hela 80 000 misstänkta förorenade områden i Sverige, och beroende på vilken verksamhet som förekommit på platsen har länsstyrelserna undersökt de områden där man vet att det funnits verksamheter med störst risk för farliga föroreningar. Det har i sin tur lett till att omkring 25 000 är riskklassade, varav 1 000 i riskklass 1 (störst risk) och 7 000 i riskklass 2 (näst störst risk).
Inventeringen har gett Naturvårdsverket och länsstyrelserna en bra överblick över vilka områden som bör prioriteras och vilka som behöver undersökas vidare. Alla objekt finns i länsstyrelsernas databas som kallas EBH-stödet. Förutom prioriteringen av de mest förorenade områdena är en princip att alla län ska få bidrag till minst ett objekt.
Bidrar till att kartlägga områden där det finns en ansvarig
Resultatet av inventeringen hjälper också till i länsstyrelsernas och kommunernas tillsynsarbete för att upptäcka och utreda förorenade områden där det finns en fastighetsägare eller verksamhetsutövare som är ansvarig och därmed ska bekosta saneringen.
Det är ett stort arbete men det är också en bra möjlighet att få de här förorenade områdena sanerade så att de är riskfria. Det gör ju också marken tillgänglig och användbar. På sätt och vis är det här vår avbetalning nu för den industriexpansion som skedde tidigare i Sverige.
Utmaningar och möjligheter
Förutom att det rör sig om många områden är de förorenade områdena geografiskt spridda över hela Sverige, projekten är komplicerade och personalkrävande med utredningar, provtagningar, analys av lämpligaste saneringsmetod med mera, vilket bidrar till att arbetet inte går så snabbt som man skulle önska och det är svårt att nå regeringens mål till år 2020, att det inte ska finnas några områden som utgör risk för hälsa eller miljö. Men i och med att de värsta områdena åtgärdas först, blir kommande projekt förhoppningsvis allt mindre kostsamma och går allt snabbare. Eftersom det sedan länge finns miljöskyddslagar som ska hindra att ny mark förorenas, ska arbetet leda till att det på sikt inte behövs några stora och kostsamma saneringar.