Konventionens formella namn är Convention on Biological Diversity (CBD), på svenska kallas den Konvention om biologisk mångfald. Ibland benämns den även som Mångfaldskonventionen.
Kort om konventionen
Denna konvention undertecknades vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio 1992, och trädde i kraft 1993, då även Sverige undertecknade den. Konventionen har alltså just firat 25 år!
Målen för arbetet inom konventionen är bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald samt att nyttan som uppstår vid användandet av genetiska resurser ska fördelas rättvist.
Konventionens två protokoll
I Cartagenaprotokollet specificeras hur man ska skydda den biologiska mångfalden från tänkbara risker med att levande modifierade organismer, som utvecklats med modern bioteknik, kommer ut i naturen. Enligt protokollet ska länder som vill importera levande modifierade organismer få nödvändig information av exportören för att kunna fatta ett beslut grundat på kunskap. Sverige undertecknade protokollet 2000 och det trädde i kraft 2003.
Naturvårdsverket är formellt sett Sveriges kontaktpunkt för frågor som rör protokollet.
Nagoyaprotokollet reglerar tillträde till genetiska resurser och rättvis fördelning av vinster som kan uppstå vid användandet av dem. Protokollet trädde i kraft 2014.
Aichimålen
År 2010 antog världens länder en strategisk plan för biologisk mångfald under perioden 2011-2020. Denna plan innehåller 20 delmål som kallas Aichimålen.
Målen handlar om att minska den direkta påverkan och förbättra situationen för biologisk mångfald och att öka nyttan av ekosystemtjänster för alla. Dessa mål har vi i Sverige införlivat i vårt miljömålsarbete.
Figur som visar hur våra miljömål för biologisk mångfald och ekosystemtjänster hänger samman med de internationella målen (regeringens webbplats):
Nya mål för biologisk mångfald och frivilliga åtaganden
Konventionens strategiska plan sträcker sig fram till 2020. Slutspurten för att genomföra planen pågår, samtidigt som utvärderingar av planen genomförs och scenarier för framtiden tas fram. Förberedelsearbetet med att utforma den kommande strategiska planen är alltså igång och förhandlingar kommer att pågå fram till hösten 2020 då konventionen ska besluta om den nya planen på mötet COP15 i Kunming i Kina.
I syfte att stärka genomförandet av den befintliga planen och inspirera till ambitiösa mål av den kommande planen har parterna till konventionen beslutat att inbjuda till frivilliga åtaganden. Dessa åtaganden ska kunna antas av såväl parter alla andra aktörer, som exempelvis enskilda företag, kommuner eller projekt. Om du vill anta ett frivilligt åtagande för den biologisk mångfalden är du välkommen att dela med dig av detta på konventionens hemsida.
Hur fattas och genomförs konventionsbeslut?
Konventionen, liksom protokollen, fattar sina beslut på de partsmöten som hålls vartannat år. Dessa möten kallas för COP och det betyder "Conference Of the Parties". Parter är länder som har undertecknat konventionen och/eller protokollen. Även EU är part till konventionen liksom till konventionens två protokoll.
Konventionen har två underlydande organ som förbereder beslutsunderlagen inför mötena. Det ena, SBI (Subsidiary Body of Implementation), rekommenderar vad som behöver göras för att öka genomförandet för att nå konventionens mål.
Det andra organet är mer tekniskt och vetenskapligt, vars uppgift är att säkerställa att beslut är förankrade i just tekniska och vetenskapligt perspektiv. Detta organ kallas SBSTTA (Subsidiary Body on Scientific, Technical and Technological Advice). Naturvårdsverket är den officiella kontaktpunkten (s.k. focal point) för detta vetenskapliga organ.