Konventionens formella namn är Convention on Biological Diversity (CBD), och kallas på svenska Konvention om biologisk mångfald eller Mångfaldskonventionen. Alla länder som har undertecknat och ratificerat konventionen ska bidra till ett gemensamt arbete för att bevara arter, hållbart nyttja resurser och fördela vinster från genetiska resurser rättvist.
Sverige undertecknade konventionen år 1993, samma år som den trädde i kraft och har sedan 2010 införlivat konventionens mål i Sveriges miljömålsarbete.
Nya mål för biologisk mångfald
Konventionens nuvarande strategiska plan pågår under perioden 2011–2020. Nu förbereds en ny strategisk plan och FN-förhandlingar pågår fram till hösten 2020 då beslut tas om den nya planen på COP15-mötet i Kunming, Kina.
Ambitionen är att den nya planen ska innehålla mer mätbara mål än tidigare och tydligare koppla till de globala hållbarhetsmålen. Det speglas exempelvis i förslagen till mål om bland annat tillgång till säkert och drickbart vatten, genetisk mångfald och antalet utrotningshotade växt- och djurarter.
Inför förhandlingarna bjuder Naturvårdsverket in organisationer, företag och myndigheter till dialog för att Sverige ska kunna bidra med mål som också stöds av svenska aktörer.
Berätta om frivilliga åtaganden
Konventionens parter vill stärka genomförandet av nuvarande strategiska plan och inspirera till nya ambitiösa mål och bjuder därför in till frivilliga åtaganden. Dessa kan antas av både parter och andra aktörer såsom enskilda företag, kommuner eller projekt.
Konventionens historia
Konventionen om biologisk mångfald undertecknades vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio 1992, och trädde i kraft 1993, då även Sverige undertecknade den.
Sedan dess har fördraget byggts på med två protokoll:
- Cartagenaprotokollet
- Nagoyaprotokollet
Cartagenaprotokollet specificerar hur länder ska skydda den biologiska mångfalden från tänkbara risker med spridning av levande modifierade organismer, som utvecklats med modern bioteknik. Enligt protokollet ska länder som vill importera levande modifierade organismer få nödvändig information av exportören för att kunna fatta ett kunskapsbaserat beslut. Sverige undertecknade protokollet år 2000 och det trädde i kraft år 2003. Naturvårdsverket är formell kontaktpunkt för Cartagenaprotokollet.
Nagoyaprotokollet reglerar tillträde till genetiska resurser och rättvis fördelning av vinster som kan uppstå vid användandet av dem. Protokollet trädde i kraft år 2014.
År 2010 antog världens länder en strategisk plan för biologisk mångfald under perioden 2011-2020. Denna plan innehåller 20 delmål som kallas Aichimålen.
Aichimålen handlar om att minska den direkta påverkan och förbättra situationen för biologisk mångfald och att öka nyttan av ekosystemtjänster för alla. Sverige har införlivat Aichimålen i vårt miljömålsarbete.
Så tas och genomförs konventionsbeslut
Konventionen, liksom dess två protokoll, fattar sina beslut på de partsmöten som hålls vartannat år. Dessa möten kallas COP, Conference Of the Parties. Parter är länder som har undertecknat konventionen och/eller protokollen. Även EU är part till konventionen och de två protokollen.
Konventionen har två underlydande organ som förbereder beslutsunderlagen inför mötena. Det ena, SBI (Subsidiary Body of Implementation), rekommenderar vad som behöver göras för att öka genomförandet för att nå konventionens mål.
Det andra organets uppgift är att säkerställa att beslut är förankrade i ett tekniskt och vetenskapligt perspektiv. Detta organ kallas SBSTTA (Subsidiary Body on Scientific, Technical and Technological Advice).
Naturvårdsverket är formell kontaktpunkt (focal point) för detta vetenskapliga organ.
Läs mer